Nathalie

Ska baka vid nio ungefär, hoppas jag .. Om min mamma köpt pepparkaksdeg som jag inte tror hon gjort. Isf går jag ner och köper för jag måste ha PEPPARKAKOR!
Hm, men iallafall .. Imorgon ska jag träffa Agnes och Louise, det var så längesen och jag har saknat er tjejer och våra minnen så fruktansvärt mycket ..

Allt har en början. Allt har ett slut. Men det är det som händer imellan som spelar roll. Det vi har är .. Eller hade var ett liv, utan gränser. Fantasin var vår bästavän. Du var allt jag ville ha, du var allt jag behövde. Solen var på min sida även om det var ösregn. Du var så jävla pefect to me. Du var en dröm, en dröm jag hellre hade drömt hela livet än att vakna upp ur den. Men allt tar slut en vacker dag, och vår dag var inget undantag. Men att se tillbaka på allt det vi hade, det är inget jag tänker sluta med .. Du fattar inte hur jävla mycket man kan sakna någon, förens du lämnade mitt liv. Men det finns inga minnen, inga texter som kan ta tillbaka det vi en gång hade. Jag ber att något bortom all fantasi ska ske, men jag vet att det är över, och det bara finns minnen, imperfekt kvar av oss. Det blir inte roligare än såhär .. Men jag ska inte säga att jag är den enda som försökt, du gav hela ditt hjärta, all din ork för att de skulle funka. Men jag insåg försent att allt du ville var att fixa allt. Men det som jag insåg för ett par månader sen spelar ingen roll. Jag har försökt be på mina bara knän att du ska komma tillbaka, men det finns inget kvar. Inget oss. Inget föralltid. Aldrig mer. Men jag vet inte, kanske är de bäst såhär? Nej fan .. Jag vill ha oss föralltid, du är en dröm som jag bara längtar efter att drömma igen. Du är min evighet mitt liv. Tänk så mycket känslor jag fick.. Ingen kille kommer vara du, ingen kommer ta din plats, absolut ingen. Jag vet att du tvivlar på allt jag sagt, men jag älskade dig mest av allt. Se vad allt det här ledde till .. Det finns inget kvar, ingen kontakt, inga kramar, inga kyssar, inga leenden. Ingenting. Fan, jag ber dig älskling.. Kom tillbaka. Jag vill tvinga mig själv att bli kär igen .. Men det finns inget, eller ingen som kan ersätta det du gav, det du hade, de vi gjorde. Jag är inte kär längre .. Men fick jag chansen att se dig igen skulle jag falla ner på ruta noll igen. Jag är för svag för att motstå dig.. Kan jag bara få slippa allt de här? Jag faller tillbaka till allt vi hade, skriver oändligt med texter. Varför just du? Jag vet att de aldrig kommer bli du och jag, ändå kämpar jag som om de var igår jag såg dig sist .. När jag ser alla tjejer, som haft dig, jag har knappt kunnat sluta gråta. Tårarna blev mitt liv, ett liv jag aldrig vill gå tillbaka till. Jag ville vara den tjejen, din bebi.. Men jag fick inte chansen, jag sumpade den. Jag kom på försent vad jag hade. Men du var mitt allt, allt .. Och för mig, var du verkligen något extra.. Du var min guldklimp, min soulmate.. Den rätte. Och jag slängde iväg dig, som en leksak jag tröttnat på. Men jag älskar dig så .. Fruktansvärt mycket, men det är inte samma för dig. Och jag kan inget mer än att förstå. Jag gav dig inte en endaste chans medans du gav mig världen. Fan, hur fan kunde jag göra ett sånt här val? Fyfan, jag förstår mig inte på mig själv. Jag blir spyfärdig när jag vet allt .. Allt jag inte vill veta .. Ett val jag kommer få leva med resten av mitt liv. Allt vi gjorde, allt vi sa, att det försvann.. Allt jag ville ha togs ifrån mig. Du är den perfekta för mig, du speglar mig själv. Du visade mig att kärlek inte var något påhittat, jag hade det framför mina ögon hela tiden. En sanning som var det närmaste kärlek jag kommer hitta på så länge.. Du är den jag älskar mest, även om jag säger de till andra. Det är inte samma sak som de än gång var, men kärleken för dig är som havet.. Oändligt, och det finns ingen som kan ge tillbaka det du en gång gav. Förlåt att jag inte gav dig allt, förlåt för att jag inte var lika bra som du. Behöver du mig någon gång, knacka på min dörr som du gjorde en gång i tiden .. Haha, det var så underbart, just att du valde mig av alla människor. Men den lyckan kmr inte tillbaka. För jag vet att medans jag trodde på dina känslor, visade du alla andra mer .. Jag förstår inte, avd gjorde jag för fel? Jag älskade dig på fucking riktigt.. Du är eller iaf så var du en underbar person, en person utan fel, en person med ett gott hjärta, brunt hår, isblå ögon .. Ditt leende och ditt skratt, omg .. De gjorde mig bedövad, jag blir än idag hypnotiserad av de förflutna. Tänk på så kort tid, fick du mig att älska dig som om jag känt dig hela livet. Men du var inget mer än en fastlove.. Jag ösnkar bara att de kunde betytt mer för dig än så. Men jag hade för höga förhoppningar. Jag vet det. Ja är rädd för att blir lika kär igen, för att jag vill itne gå igenom det där.. Jag har nu, efter 9 månader, börjar komma över dig. Såren har börjat läka, ett felsteg och allt faller ihop igen. Jag orkar inte nio månader till av lidande. Inte av de här. Inte för någon jag innerst inne inte behöver.. Men de är ngt med dig, något som jag inte kan sätta fingret på. Men det finns ignet som du, inget. Jag vill ha det, jag blev beroende av dig, och allt du hade att ge. Allt du försökte med. Herregud, jag kände mig så utvald. Blev för stolt .. Jag vill lita på folk igen, men jämfört med dig.. Inget funkar. De enda jag nöjer mig med är dig, dig och ditt underbara leende. Du gör mig fortfarande lycklig med våra minnen.. Dom betyder inte lika mkt för dig som dom gör och gjrode för mig. Men vet du en sak ? Jag blir lycklig för allt med dig, de spelar ingen roll vad du tkr. För de du en gång sa kommer finnas här i hela mitt liv. Dig kommer jag berätta om för mina barnbarn, min första riktiga kärlek. Haha .. Du gav mig hopp om att bli kär igen. Hur kudne du bara ta de ifrån mig sen ? Vet du hur mycket jag kämpat för dig, att få dig tillbaka. Och du försöker fortfarande lura mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag blir bara mer och mer besviken för varje gång. Jag fattar inte, jag har slösat ungefär ett år på dig, och en vecka var allt du ville ge mig. Hur ska jag ta allt de här ? Tårarna kämpar för att trycka tillbaka sig själv i mina ögon. Men inget kan påverka mina känslor, hur jag än gång kände och hur jag alltid kommer känna. Men erkänn grabben, du ångrar väl inte allt? Just då visade du mig allt jag ville se. O yes baby, de var goda tider .. Men goda tider varar aldrig lika länge som de dåliga. Och dom dåliga kom allt för snabbt, vi fick ingen tid. De var inte tillräckligt. Inte för mig. Jag behöver dig varje dag, i allt jag gör. Oavsett vad de är.. Du är en sol i bara dig själv, Det går inte att hjälpa att le för allt du faktiskt en gång gjorde för mig.. Jag vill fortfarande ha dig, och innerst inne vet du verkligen de.. Jag älskade dig mer än mig själv och ville hellre vara en del av ditt liv än av mitt eget. Jag offrade så mtk för dig, och fick inget mer än ett krossat hjärta. Vad ville du egentligen? Ge mig allt .. Och visa att allt var en lögn? Isf, grattis! Du lyckades.. Men en fråga jag ställer mig själv nästan varje dag ngn gång .. Varför? Varför gjorde dus åhär? Varför kunde du inte vänta, och se vad jag hade att ge dig tillbaka. Men du ville inte, du stängde dina ögon och även ditt hjärta. Alla dagar, kvällar, morgnar, nätter jag slösade tårar på dig.. Utan anledning. Ingen fattade hur jag kunde älska dig så mycket, inte ens jag .. Men som sagt, kärlek är inte logiskt, kärlek är ngt man inte kan påverka. Det bara är så, utan förklaring. Men älskling, i need you and i love you! Du var såååå, damn! Du förförde mig me bara att säga hej. Haha jag kommer ihåg allt så väl, som om de var igår. Du visste precis vad jag ville ha och gav mig de. Helt utan att jag märkte de hade jag mina vildaste drömmar framför mig. Pågrund av dig, trodde jag på alla dessa välomtalade lyckliga slut. Kunde du inte visa att de kunde vara så också? Var du tvungen att dra? Den här texten är inte slut än kan jag säga än. Folk tror säkert att jag repeterar saker jag skrivit för att de ska se ut som att texten blir längre, men sanningen är att jag var med om så fruktansvärt mycket med den här grabben. Mitt livs största kärlek, och mitt första också, Troligen kommer alltid de mesta påminna om dig.. Men jag klarar mig utan dig, de är inget omöjligt. Men jag har dig hellre I mitt liv än utanför de.Men de var jag väl inte värd. Eller? Skulle du stått här idag annars? Aw, jag blir alltid så avundsjuk på alla tjejer som varit en del av ditt liv och fått stå vid din sida. Om du bara visste hur mkt jag önskade att de verkligen var jag. Tänk att en gång, en dag, var jag faktiskt det. Jag fick ta del av alla tjejers dröm, men som alla andra fick jag de taget ifrån mig.. Utan att jag visste om de eller bad om de, var du bara borta. Men älskling, T jag finns här för dig .. Anytime, finns de en plats över i ditt hjärta, så tar jag gärna den. Det vet du. Kärlek är inget som går över på några dagar, veckor, månader, eller år. Och om jag ska vara ärlig så tror jag att jag kommer ha en liiiten gnutta kärlek över till dig i hela mitt liv. Du var så underbar, om du bara visste. Alla du sårat, en gång i tiden satt jag och garvade åt dom med dig.. Jag var så lycklig över att inte vara en av dom som fått en massa lidande av dig, men jag var det. Du sa att du älskade mig, men för dig, så var allt ett undantag. Din kärlek, försvann på en dag. De var som att jag, vi aldrig hade hänt. Du krossade mitt hjärta rejält. Du krossade allt, precis allt jag hade byggt upp för din skull. Tänk, att jag faktiskt ändrade på mig själv för din skull. Blev någon jag inte var för just dig. Någon som sen skulle lämna mig. Kärleken gör verkligen en blind för sanningen, för blind. Jag önskar att de fanns du och jag, men jag vet ju att de varken var, är eller kommer blir så. Finns de ngn sanning här i världen var den att jag älskade dig mer än självaste livet. Jag gick upp flera timmarinnan vi skulle träffas, försökte fixa mig för bara din skull. Valde kläder i timmar för att du skulle tycka jag var fin, Men de var fan inte värt de. Allt jag gick igenom för din skull. Fan, hur kunde jag luramig själv så mkt?